Jag

Var börjar en historia som inte tycks ha en början? Hur långt tillbaka skall en gå för att förklara det jag inte själv förstår? Jag var fyra år när jag förstod att jag inte var som alla de andra barnen. När jag var 11 skar jag mig själv för första gången. När jag var 14 slutade jag under en period att äta. Jag var 25 när jag insåg att jag mådde dåligt. Innan dess hade jag helt enkelt antagit att livet var såhär för alla - fyllt av ångest, ilska, självskadebeteenden, avtrubbade känslor, kaos i huvudet, perioder då livet inte fungerar, självmordstankar och -försök. Det var så självklart. Inte för att jag egentligen visste något om andra människor. Att vara social har aldrig varit viktigt för mig. Människor har alltid tyckts oberäkneliga, och därför hotfulla.

Hela mitt liv har präglats av att må dåligt. Från det att jag var liten och inte kunde sitta still, via ett liv som enbart hanterades genom att jag ljög om precis allting, till att jag för två år sedan drev mig själv rakt in i en utmattningsdepression. Utan att själv inse det. Jag förstod inte varför jag inte kunde ta mig ur sängen, varför världen snurrade vidare och jag stod still, varför allt jag kunde tänka på var döden.

Idag förstår jag lite mer. Jag försöker nu plocka samman mitt liv. Jag vill att det skall handla om något mer än depressioner, ätstörningsproblematik, kaos och död. Men vägen dit är lång. Fortfarande är jag fast i allt det mörka. Men jag försöker att släppa in ljuset. En glipa i gardinen, ett fönster ut mot världen. En dag kanske jag vågar öppna dörren och gå ut.

Denna blogg handlar om mitt liv. Det är inte alltid så dramatiskt som en kan tro. Mycket är vardag, gråhet och den ändlösa kampen mot mitt eget oförnuft. Varken mer eller mindre.

Förutom att vara ett psykfall gillar jag böcker, punk, kanelte och björnbär. Jag är dålig på att både ge och ta kritik, men jag försöker lära mig. En gång i tiden vann jag en novelltävling, men nu har jag glömt bort hur en skriver skönlitterärt. Jag skall nog lära mig det igen. Jag lever för bra ögonblick, bra perioder och för kunskap (läs mer här).  Sociologi och historia är intressen, som jag utvecklade till en kandidatexamen. Det gjorde att jag fick ett fint diplom som ligger i en bokhylla bakom en skokartong. Mitt drömyrke är förmodligen litteratursociolog, men jag ifrågasätter att en kan jobba som det, om en inte ger sig in i universitetsvärldens inre cirklar. Dessutom kan jag aldrig bestämma mig för något.

Min bokblogg hittar du här .