Självhatet har helt tagit överhanden.
Jag hatar allt med mig själv.
Jag är fet, ful och äcklig.
Dum, korkad och idiotisk.
Jag kan inte koncentrera mig på någonting för självhatet finns där varje sekund, drar och sliter i mig och låter mig aldrig vara.
Jag är inte värd att leva.
Läs även andra bloggares åsikter om självhat, hat, koncentrationssvårigheter, kroppsuppfattning, dödstankar
måndagen den 16:e januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 utläggningar:
du är visst värd att leva
ditt omdöme säger en helt annan sak
men du är så jävla smart nog att du vet att du har förvrängt perspektiv
det har jag med, så vi kan inte se oss själva på rätt sätt, men påminna varandra om det
du har all rätt att leva, och du bör leva
du har nästan en uppgift att leva för att informera och ge
du har kanske till och med mer att ge en gemene man eller kvinna, vem vet
Till inzi:
En uppgift? Det tvivlar jag på. Jag håller med om det förvrängda perspektivet, men vad gör en när känslorna skriker åt en?
Ja, jag har starkt självförakt som går i vågor, jag känner till det väl. Jag är nu 34 år och detta startade när jag var barn. Men jag anser att den procenten av oss sjuka som lyckas ta oss igenom till andra sidan och hitta ett sätt att leva ett drägligt liv blir de allra bästa på att hjälpa andra sedan. Psykiatrin är de sämsta och behöver egentligen erkänna att de behöver hjälp ifrån oss. För, bevisligen så finns det en hel del som tar sig igenom det värsta - även om det tar 20-30 år tills de hittar rätt behandling eller vad det nu må vara. Tyvärr gör inte alla det, det måste erkännas att alla inte gör det eller kan det och fan ta den som påstår att alla går att bota. Men, möjligheten finns så länge vi fortfarande andas.
När känslorna skriker på mig så är jag lika clueless som du. Då är det inte alltid jag ens frågar någon om vad jag ska göra. Jag isolerar mig oftast och stänger av telefonen. När det finns vänner som så gärna lyssnar och svarar efter bästa förmåga. Det är så dumt. Det är våra hjärnor som lurar oss. Det är samma hjärnor som är förståndiga när vi är det. En jävla cirkus. Därför är jag glad att jag hittade hit till dessa bloggar och startade en själv. Jag är inte glad att du mår dåligt men jag är glad att kunna bolla tankar med individer som förstår tankarna från livet och inte från en textbok.
Kram på dig
Till inzi:
Just nu känns det inte som om jag är i stånd att hjälpa någon. Men tack för att du lyssnar och läser.
Kram!
Charlyene, självklart inte nu. Men en dag står vi där och snackar om detta samtalet kanske. Vi kan hoppas för vår skull.
Till inzi:
Kanske en dag...
ja, jag sa inget mer än så
jag kanske drar innan du gör
men jag hoppas vi blir helt andra individer än de här romantiserade, lidande karaktärerna i en dålig, mycket dålig historia
Till inzi:
Frågan är: Hur sker förändring?
du vet lika väl som jag att inget är beständigt, så glädje kan inte vara speciellt länge utan avbrott för en "normal" person t ex.
så, om jag tolkar frågan rätt så svarar jag med min lilla nuvarande tro på saker
innan vi når den stora förändringen, ja blir så friska som vi kan bli under vår livstid så kommer det gå upp och ner konstant
och under den tiden det går upp och ner så måste den intellektuella människan öppna sitt sinne lite mer för att det verkligen går lika mycket upp som ner, det är lika mycket plus som minus
tänka naturvetenskapligt istället för känslomässigt
vanor är enormt svåra att bryta
ovanor som vanor
de sitter
men vi som fortfarande andas vill tydligen på något plan oavsett försök att avsluta livet tidigare
äh, du behöver inte lyssna på mig
men, jag tycker du är mer än du tycker om dig själv
den vanliga visan bland oss
men det är sant
Till inzi:
Jag lyssnar på dig, jag har bara väldigt svårt att ta in något överhuvudtaget just nu. Men visst borde vi lyssna mer på vårt intellekt, det har du helt rätt i. Frågan är bara hur?
haha, förlåt att jag skrattar men här kommer det
om du inte hade lyssnat på ditt intellekt så hade vi inte haft den här konversationen just nu
men för att vara allvarlig så,
när du mår bättre än du gör nu
det är ju då sorterar all information du har genomlidit under perioden du mått dåligt (den tiden har du mått dåligt, och fått så många intryck som du inte tänker på, utöver psykoser eller gränspsykoser i ditt fall) för du måste få tid att smälta det med ett avbrott, lite läsande och städande för din del, och sömn såklart. sen kan du sortera upp det i olika fack och förstå det bättre och utvecklas och för varje dag bli lite visare än dagen innan, lite starkare än dagen innan. kunskap är ett jävla schyst vapen. psykoser vet jag dock är att kunskap inte hjälper mot.. jag har inte haft så många dock och min meds skyddar mig mot dem.... men jag hade väldigt jobbig psykos i höstas och det enda jag kom på var att sätta på en tv-serie på datorn som jag kunde utantill. Eftersom jag trodde jag var på en herrgård hos mina föräldrar (som inte bor på en herrgård) och samtidigt bodde jag i New York. Dygnet runt var jag säker på att det var fallet, 1,5 vecka. Men jag visste någonstans att det inte var så, det var därför jag satte på den här serien så att jag stirrade på den för att inte få panikångest på psykosen.
Vänta på att det här gå över, så kommer ditt intellekt ha massor att tala om för dig om du bara vill lyssna.
Till inzi:
Problemet är att jag inte riktigt vet hur jag ska lyssna på mig själv. Jag har varit genom detta så många gånger tidigare och inte blivit klokare...
Men jag är glad att du ser kunskap som ett vapen. Jag hoppas att du kan använda det.
du kanske inte förstår hela min poäng
jag kan ge dig råd och hoppas att du lyssnar
jag lyssnar sällar på min egna röst
bra dagar har jag, idag hade jag det
då lyssnar jag på förnuftet (som egentligen bara är ett ord, det kan egentligen vara den sanna galenskapen)
idag mådde jag BRA, jag har haft ett leende på läpparna hela dagen
det är så sällsynt att jag inte vet hur jag ska avsluta den meningen för jag verkligen inte vet hur man avslutar haha
men herrejävlar, du har en jättepassion för böcker, inte vilka böcker som helst heller
så du vet mycket väl vad jag talar om.. att vissa dagar är kunskap ett vapen.. andra dagar inte...
själv kanske man inte kan använda det men kan hjälpa andra att tillämpa det i sin vardag
om jag hade alla svar så hade jag jag varit lycklig och tagit med dig som min +1 på ett party just nu på ngn flummig politisk cigarr förfest i köpenhamn
Till inzi:
Jag är glad att du har haft en bra dag. :) Men resten kan jag inte ta in... Jag är ledsen, men jag kan helt enkelt inte.
jag vet
men jag är glad att du har svarat
och jag vet att du blir bättre även om du inte tror det nu
påminn mig om det när jag inte tror det
Till inzi:
Jag ska försöka.
Tack!
Skicka en kommentar