Självmordstankar & självskadebeteende
Det är riktigt, riktigt illa nu. Så illa att jag inte har ord att beskriva det. Kliniska termer som gränspsykos, depression och suicidalitet beskriver inte vad jag känner. Det är så rörigt att jag inte vet vad jag känner. Jag har ökat Risperdal-dosen och ber på bara knän om att den ska fungera. Jag har skurit sönder benet och bränt mina armar. Jag andas sekund för sekund och... ingenting mer.
Jag vill inte leva. Jag klarar inte av att leva. Jag vill inte leva. Jag klarar inte av att leva.
Dödens ängel dansar med mig i den skrikande himlen.
Läs även andra bloggares åsikter om gränslandet, gränspsykos, självmord, självmordstankar, självskadebeteende, depression, nedstämdhet, bipolär. bipolaritet
lördagen den 14:e januari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 utläggningar:
Det är för jävligt. Bara för jävligt. I mina ögon är du värd mycket, mycket bättre.
En så stor kram som jag kan åstadkomma!
Skickar stor kram, för ord kan inte göra mycket från håll om jag säger att jag förstår vad du går igenom. Jag menar allt men kramen är nog den du kanske är mest mottaglig för, så KRAM
Till S:
Ja, det är för jävligt. Men tack!
Kram!
Till inzi:
Tack, vännen.
Kram tillbaka!
vet inte vad jag ska säga, inte alls överhuvudtaget men ville säga något, må verka litet i under skrikande himmel men det är en genuin varm kram till dig.
Till ninja:
Tack för avtrycket!
Kram!
Vill ge dig tusen kramar och bara kunna göra allt bra igen..<3
Tar du del av någon behandling just nu för dina psykiska problem?
Kramar
Till Jenny:
Jag har kontakt med öppenvården. Och äter mediciner. Men det förstnämnda är något splittrat, då min psykolog slutade i våras. Så nu går jag hos arbetsterapeut och ska börja med bildterapi.
Kram!
Var rädd om dig.... Du är unik, glöm inte det.
Till Camilla:
Att vara unik hjälper inte när döden knackar på. Men tack!
Skicka en kommentar